Jag tänker, alltså finns jag!

Sitter i köket, det är svart ute kl halv 4 och regnet öser ner. Jag tänker på allt som varit...det känns overkligt på något sätt. Har jag levt så?, har jag sagt så?, gjorde jag så?, var det verkligen jag? Varför sa och gjorde jag inte så?

Känner att jag levt ett ganska hårt liv med mycket sorg och smärta. Givetvis har det funnits lycka och gjädje också och det är väl på grund av detta som man formats till den man är idag. Men vart är man på väg då?
Ibland fastnar jag i tankar jag inte kan komma ur, mår inte sämre av det jag blir bara djup =)

När jag var 14 år och jag fick mobbingsalvan över mig som var droppen, bestämde jag mig för att aldrig mer hålla inne med vad jag känner, tycker och tänker. Det har jag inte gjort heller men ibland får man inte säga vad man vill och då blir det bara så fel.

Just nu har jag ett livsavgörande beslut att fatta, enligt vissa är jag gammal och måste skynda mig på men jag anser att vissa saker ska man tänka igenom noga. Nu har jag ju inte så mycket tid att göra det utan MÅSTE skynda mig. Så nu sitter jag här och funderar, tänker, väger för- och nackdelar, vad jag vill och inte vill. Det vore ju lättare om man visste vad som skulle hända i framtiden....då behöver jag ju inte tänka så mycket =)

Det är inte lätt......

En underbar vän sa till mig nyligen att man måste lida lite här i livet, hon sa det visserligen med glimten i ögat och ett leende på läpparna. Sen tittade hon ut i regnet. Ha ha ha Gotta love the moments!

Ta hand om er!

Jojjo

RSS 2.0