Nytt år, nya tag!
Hej hopp!
Sitter med en kopp kaffe och väntar på att mannen ska sluta jobbet så vi kan ta våran dagliga promenad. Vi har gått varje dag nu sedan årsskiftet och sedan dess har jag slutat äta godis, lagat nyttig mat och gått ner 1,8 kg =D
Mannen har gått ner 3,4kg. Det går toppenbra!
Nyårsafton firades hemma då jag var sjuk...igen! Men det fungerade det med. Nästa år kanske det blir party hemma hos oss.
Slutade ju skolan den 24/12-09....känns konstigt. Fattar inte att det är slut efter 1 ½ år. Det är nästan som om en uppgift ska in snart.
Julafton firades i skåne hos syrran, det var mysigt men faaaaaaan vad man äter när man är där. När man ätit frukost ska förmiddagsfikan planeras, när man fikat ska lunchen planeras och när lunchen är avklarad ska eftermidagsfikan planeras osv. Inte konstigt att man kände sig...svullen!
Min 30-års fest blev kanon! Det var en del som velade fram och tillbaka om de skulle komma eller inte och många i släkten blev jag besviken på, MEN de som kom gjorde det hela värt det =D det var jättekul. Tyvärr blev jag as trött efter all planering, matlagning och tidigare firande i östersund så jag började städa och de sista gästerna kände sig nog tvugna att gå...oooopps =P
Min syster höll förresten ett tal som var riktigt tårdrypande. Jag blev väldigt rörd men jag hade grinat så mycket sista träffen i Östersund så jag kände mig helt uttorkad.(skriver det nedan).
Den 15 december åkte jag till Östersund för att ha redovisning och avslutning. Jag, Susanne och Linda-Marie delade rum på Nya pensionatet, hur mysigt som helst. Lola blev dock inte så glad när vi fnittrade hela natten =D
Redovisningen gick bra och det slutade med ett VG...YEESSSS!!!
Hela klassen skulle gå ut och äta sista kvällen, men innan vi kom i väg fick jag presenter av Susanne, Linda-Marie och Lola...mitt hjärta brast. Jag blev så glad! Då grät jag en liten skvätt, sen föll det tårar på kvällen...men buuhuu då!
Efter mddagen gick vi vidare till ett ställe, där blev vi bjudna på champange av en kille som hörde att vi firade något. Det var askul!
Vet inte vad kl var när vi kom i säng, men man var lite schleten dagen efter. Det var bara lite löst prat, inget ansträngande....förutom när de delade ut våra intyg....då grinade jag IGEN. Skolan bjöd på avslutningslunch, fantastisk gott. Då säger Hulda i min klass att de borde sjunga för mig. Då blev jag så ställd och generad att jag ville sjunka genom golvet.
När det var dags att säga hej då till alla och gå mot tåget så blev det för mycket för mig. Kände att jag skulle sakna alla så otroligt mycket. Vi hade så kul kvällen innan...ja även annars.
I mitt hjärta har Susanne, Linda-Marie och Lola en speciell plats. Goare människor får man leta efter. Nu är det ju såhär att Susanne och Linda-Marie bor i Umeå...to to far away och Lola bor i Stockholm. Men vi har sagt att vi ska ses ändå..hoppas det.
Hade jag haft ett jobb om dagarna hade det kanske inte känts så jobbigt, men man tänker ju mer när man är sysslolös.....bara att hppas på det bästa och ta nya tag.
Har ju en hel del skoj på G, men med det återkommer jag.
Kram på er!
Min systers tal:
Joanna är min lillasyster, min allra minsta.
Det är nog inte helt lätt att vara lillasyster. Inte bli tagen på allvar, alltid ifrågasatt, alltid tillrättavisad och aldrig först med något.
Visst min lillasyster har varit före mig med många saker, men det betyder ju inte att jag vet bäst i alla fall.
Men liten blir stor. Det är när man fyller 30 som man blir vuxen. Jo, det är sant! Visst man kanske inte är mogen eller har koll, innerst inne är och förblir man nog alltid en fjortis.
Men när man fyller 30 så får man pondus - man blir tagen på allvar, man är ingen snorunge längre (ursäkta ni som är +20)
Och tyvärr är det så att lillasyster vet bäst ibland nu för tiden.
Nej, det är nog inte så lätt att vara lillasyster alla gånger - men jag är glad att jag har en.
Min lillasyster har ett hjärta stort som en ocean. Hon är bäst! Grattis på födelsedagen allra käraste syster!
Snyft =D
Sitter med en kopp kaffe och väntar på att mannen ska sluta jobbet så vi kan ta våran dagliga promenad. Vi har gått varje dag nu sedan årsskiftet och sedan dess har jag slutat äta godis, lagat nyttig mat och gått ner 1,8 kg =D
Mannen har gått ner 3,4kg. Det går toppenbra!
Nyårsafton firades hemma då jag var sjuk...igen! Men det fungerade det med. Nästa år kanske det blir party hemma hos oss.
Slutade ju skolan den 24/12-09....känns konstigt. Fattar inte att det är slut efter 1 ½ år. Det är nästan som om en uppgift ska in snart.
Julafton firades i skåne hos syrran, det var mysigt men faaaaaaan vad man äter när man är där. När man ätit frukost ska förmiddagsfikan planeras, när man fikat ska lunchen planeras och när lunchen är avklarad ska eftermidagsfikan planeras osv. Inte konstigt att man kände sig...svullen!
Min 30-års fest blev kanon! Det var en del som velade fram och tillbaka om de skulle komma eller inte och många i släkten blev jag besviken på, MEN de som kom gjorde det hela värt det =D det var jättekul. Tyvärr blev jag as trött efter all planering, matlagning och tidigare firande i östersund så jag började städa och de sista gästerna kände sig nog tvugna att gå...oooopps =P
Min syster höll förresten ett tal som var riktigt tårdrypande. Jag blev väldigt rörd men jag hade grinat så mycket sista träffen i Östersund så jag kände mig helt uttorkad.(skriver det nedan).
Den 15 december åkte jag till Östersund för att ha redovisning och avslutning. Jag, Susanne och Linda-Marie delade rum på Nya pensionatet, hur mysigt som helst. Lola blev dock inte så glad när vi fnittrade hela natten =D
Redovisningen gick bra och det slutade med ett VG...YEESSSS!!!
Hela klassen skulle gå ut och äta sista kvällen, men innan vi kom i väg fick jag presenter av Susanne, Linda-Marie och Lola...mitt hjärta brast. Jag blev så glad! Då grät jag en liten skvätt, sen föll det tårar på kvällen...men buuhuu då!
Efter mddagen gick vi vidare till ett ställe, där blev vi bjudna på champange av en kille som hörde att vi firade något. Det var askul!
Vet inte vad kl var när vi kom i säng, men man var lite schleten dagen efter. Det var bara lite löst prat, inget ansträngande....förutom när de delade ut våra intyg....då grinade jag IGEN. Skolan bjöd på avslutningslunch, fantastisk gott. Då säger Hulda i min klass att de borde sjunga för mig. Då blev jag så ställd och generad att jag ville sjunka genom golvet.
När det var dags att säga hej då till alla och gå mot tåget så blev det för mycket för mig. Kände att jag skulle sakna alla så otroligt mycket. Vi hade så kul kvällen innan...ja även annars.
I mitt hjärta har Susanne, Linda-Marie och Lola en speciell plats. Goare människor får man leta efter. Nu är det ju såhär att Susanne och Linda-Marie bor i Umeå...to to far away och Lola bor i Stockholm. Men vi har sagt att vi ska ses ändå..hoppas det.
Hade jag haft ett jobb om dagarna hade det kanske inte känts så jobbigt, men man tänker ju mer när man är sysslolös.....bara att hppas på det bästa och ta nya tag.
Har ju en hel del skoj på G, men med det återkommer jag.
Kram på er!
Min systers tal:
Joanna är min lillasyster, min allra minsta.
Det är nog inte helt lätt att vara lillasyster. Inte bli tagen på allvar, alltid ifrågasatt, alltid tillrättavisad och aldrig först med något.
Visst min lillasyster har varit före mig med många saker, men det betyder ju inte att jag vet bäst i alla fall.
Men liten blir stor. Det är när man fyller 30 som man blir vuxen. Jo, det är sant! Visst man kanske inte är mogen eller har koll, innerst inne är och förblir man nog alltid en fjortis.
Men när man fyller 30 så får man pondus - man blir tagen på allvar, man är ingen snorunge längre (ursäkta ni som är +20)
Och tyvärr är det så att lillasyster vet bäst ibland nu för tiden.
Nej, det är nog inte så lätt att vara lillasyster alla gånger - men jag är glad att jag har en.
Min lillasyster har ett hjärta stort som en ocean. Hon är bäst! Grattis på födelsedagen allra käraste syster!
Snyft =D
