Ödet

Nu har mamma fått operationstid, nästa helg ska hon läggas in och jag ska vara med hela tiden. Vi pratade länge i förrgår. Tydligen så har onkologläkaren sagt att de ska öppna henne lodrätt, det är hon orolig för. Jag kan inte tänka mig att man öppnar så, kejsarsnitt är ju vågrätt. Hon hade masor av frågor om medicinering och allt möjligt och jag svarade så gott jag kunde.
Det är svårt för mig att vara stöttande och stark när det brukar vara mamma som är stark och stöttar mig =)
När hon gråter får jag bita mig i läppen för att inte gråta själv. Fast det gör jag ju, men inte när hon hör. Ja, jag försöker se det positivt och hoppas på det bästa.....men.....faaaan vad svårt. Man vet ju inget, inte ens läkarna vet.
Läskigt att allt vilar åt ödet.

Ta hand om er//Jojjo


Jag är livrädd att min mamma ska dö!

Verkligheten har slagit mig rätt i fejjan. Som en stor jävla slägga. I lördags ringde min mamma från sjukhuset. Hon hade fått akut ont i magen så att hon inte kunde gå, då upptäckte de en tumör på ena äggstocken. Den var 16 cm i diameter. Det är ju hur stort som helst!!!
De vet inte om den är elakartad eller godartad. Det visar sig när de ska operera henne om 2 veckor.

Jag blev helt chockad först och sprang omkring som en yr höna hemma och babblade om massa konstiga saker(jag minns inte exakt vad) När jag skulle sova på kvällen började jag fundera på vad som hänt och jag skakade i hela kroppen. Min älskade memma har fått en äcklig grej i magen som bara växer och växer. Det låter så sjukt i mina öron att kroppen kan bilda sådana vidriga saker och att man kan drabbas av det. Vem som helst kan ju det egentligen.

Frågade min chef idag om jag kunde ta ledigt för at finnas till för min mamma på operationsdagen och även efter och det var absolut okej. Just nu håller mamma på att acceptera sin sjukdom. Hon sa till och med att hon misstänkte att det kunde vara en tumör när hon hade ont och magen börjat växa så enormt.

Jag är livrädd att min mamma ska dö, mamma är mamma...hon är bäst liksom och jag älskar henne mest av allt. Hon finns där, har alltid gjort det. Jag vet att hon inte kommer leva för alltid....men det är för tidigt nu.
Jag sitter hela dagarna och scannar och skriver in remisser med frågeställningar om patienters tumörer i hjärnan och om de ska opereras eller inte. Klart man blir berörd men man blir ändå avtrubbad på något sätt.
Men när det händer någon i ens närhet blir det helt annorlunda.

Nu känns allt suddigt på någt sätt, jag bara flyter omkring. Har massor med konstiga tankar som jag knappt törs yppa. Det är inte slut än, men jag måste bearbeta detta på mitt sätt. Mamma har haft cancer tidigare och klarat sig. Men så fick hon det nu igen. Jajja, skulle mest skriva av mig lite.

Appropå knäppheter. I söndags när vi kom hem hade vi ett meddelande på svararen. Först är det helt tyst, sen säger en kille: Oh youre gonna die........YEAH!!
Jag blev helt  paff, sen lyssnade jag igen och min make lyssnade också. Då blev jag förbannad!!! Vi slängde iväg ettt mail till det callcenter som hade ringt oss och i dag fick vi ett svar från VD:n som bad om ursäkt och förklarade att konsekvenserna för den anställde skulle bli allvarliga. SKÖNT säger jag bara...jävla idiot!!!!

Nu är det dags att nanna kudde. Det är lite lugnare på jobbet nu, men trött blir man ändå.

Gondatt!! 


Vilket kaos!!!

Faaaaaaan...skrev nyss ett långt inlägg och så bestämde sig datorn för att sabba lite.....fan fan faan!! Jajja, då kör jag igen då :(

Sedan jag skrev sist har jag flyttat, bråkat med adressändring och skatteverket som inte fattat att vi bytt adress. Nu äntligen har de fattat...att min make flyttat, inte jag...suck!! De vi hyr av har fortfarande inte bytt namn på dörren...EN MÅNAD HAR VI BOTT HÄR!!!!

Lägenheten vi flyttade in i såg ut som skit!! Dels hade killen som bodde här innan inte städat. Det var så skitigt och äckligt överallt att jag höll på att spy när jag städade bort hans jävla könshår ur avloppet...YUCK!! Jag ringde stångåstaden som vi hyr av och de sa snäsigt: tar du nyckeln tidigare kan du inte klaga på städningen. VAAA, VILKEN STÄDNING????
Alla väggar var flottiga och slitna så vi skulle få tapetserat och målat. Målaren blev aldrig färdig så vi levde inplastat och trångt i 2 veckor. Samtidigt blev jag sjuk. Låg inlåst i ett rum med 40° feber och hallucinerade medan målaren var här. Då var man inte tuff. Hostan har jag fortfarande kvar.

Har hunnit med en tur till Östersund också. Där hade vi engelska prov m.m. Det provet gick inte sååå bra, godkänd är jag i alla fall. Mitt ekonomi&statistik prov gick bättre, VG =). Har en del kvar att komplettera och göra under sommaren men det har inte varit så lätt att plugga i röran och när jag varit sjuk.

Fick ett mail för ett tag sedan från ett gäng helt galna brudar (ni vet vilka ni är ;)) och det kommer bli sååå sjukt roligt!!!

Syrran var här för ett tag sedan och jag såg min systerdotter Moa för första gången sedan hon föddes 19:e februari, vilket charmtroll =) hon satt i mitt knä och bet mig i fingret hahahahah!! Underbart!!
Den 22:a augusti blir det bröllop och jag är tärna =) Beställde en klänning från Kina som var sydd till en 10-åring. Jag tänkte först: oh oh, jag måste nog banta. Men jag mätte och då var det helt galet felsytt så nu är en ny klänning på väg. Måste nog bli lite fit ändå, mycket glass blir det när man är sjuk.

Började mitt sommarjobb den 8:e juni och det går väl sådär. Jag jobbar för och med 2 tjejer som har semester i omgångar. Jag har jobbat i 4 veckor och har 6 veckor kvar och det är skitjobbigt att komma ny till en arbetsplats och man förväntas lära in saker på 2 veckor. Samma saker som de som jobbar där har jobbat med i cirka 10 år.  Det känns som om jag gör fel heeeeela tiden. Eller jag blir tillsagd att jag gör fel. I vissa fall tror jag inte ens att jag gör fel. Men om jag säger det är det ingen som lyssnar, jag är ju "bara" en sommarjobbare. Jag blir så jävla förbannad. Jag vill tillägga att det bara är den ena som tycker detta, den andra tycker att det går jättebra och säger att jag inte kan lära mig allt på en gång.
Själva jobbet i sig är skitkul fast det är stressigt och mycket att göra hela tiden. Jag är den första sommarvikarien de någonsin haft och jag fattar inte hur de lyckats jobba själva tidigare. Jag kommer nog att lära mig mycket som är bra att ha med sig i framtiden, men just nu känns allt rörigt och man är helt slut när man kommer hem. Min arbetstid är mellan 7:45 och 16:15 men är man inte klar med det man håller på med blir det övertid. I fredags slutade jag 18:30 det var faaan inge kul!!!

Nej, nu ska jag slänga mig i soffan och svulla glass =)

Lägger in lite bilder på mitt kaosliv!!

Fridens// Jojjo


Vardagsrummet                                                                  


Den här dörren sparkade jag på när jag sov


Köket


 Målaren


Tjusigt


Hallen


L-M, Lola och Suss (jag tar kort) på väg till skolan


Goa Marie i skolan, Charlotta syns också


Våran lärare Ingrid (som vi har i med.dok) och Suss


Lola och jag på väg till tåget


Moa


Jag, Moa och Alvin


Tårtan jag gjorde till syrrans  besök


Klänningen till bröllopet

RSS 2.0