antibloggaren

Hej hopp!

Fick aldrig något positivt besked i onsdags, men skitsamma. I dag har jag inte tid att tänka på fler tråkigheter.
Har massor att göra idag. Jag ska städa...ser ut som kriget här. Ska ut och springa idag igen, måste plugga mer teori och sen ska jag förbereda maten inför vår middag i morgon.
 
Mannen har beställt fläskytterfilé med hasselbackspotatis och, jag citerar: en god sås till. Ha ha ha =D
För mig blir det kyckling och avokadosallad och bönsalsa....mmmmm. Jag saknar faktiskt inte potatis och pasta eller ris. går alldeles utmärkt att äta annat.
Jag har väl anpassat mig eftersom jag inte ätit varken gris- eller nötkött på 11 år. Säger ju inte att det är ogott med det, men magen pallar inte. Så enkelt är det!

I helgen blir det även glass, massa massa massa massa massa glass. Jag ska bada i glass, svulla i glass hii hiii =D
Min svärmor säger att allt blir bra med glass och då måste det ju vara så.

Nej nu måste jag ta reda på en kattspya i soffan, de e en ouedii hårboll från Charlie!

Fridens!

Att alla föräldrar oroar sig för sina barn är ju inget konstigt. Det är så bara. Jobbigare är det när det är tvärtom. Tidigare har jag varit orolig för att min mamma är så gaggig och blev det redan tidigt. Sen kom beskedet om hennes cancer och jag blev mer orolig.

Men nu är det faan värre än värst.....orkar inte ens tänka på det! Hon har mått dåligt nu ett tag (efterdyningar av cytostatikabehandlingen) och frågar mig om råd...b.l.a.
Jag har förklarat att kroppen inte riktigt hunnit återhämta sig. Den är i chock och det är ju inte så konstigt.

Jag trodde att det skulle vara bra för henne att börja jobba, men jag inser nu att det kanske var lite för tidigt. Men hon är rädd och svamlar och sen frågar hon om samma sak igen...å igen....å igen...å igen. När vi pratade när jag var där sa jag högt med en hård ton: Lyssna nu på mig mamma!!! Ja ja sa hon MEEEEEEN 10 minuter senare frågade hon om samma sak.
Jag får ont i magen...så gammal är hon ju inte...suck!

I dag ska jag få besked. Hoppas det är positivt....hoppas, hoppas, hoppas, hoppas =)

Jag måsta bara skriva av mig. Av förklarliga skäl har jag inte tänkt så mycket på detta. Har haft mycket i huvudet om jobb, sommarjobb, min mans jobb, semester, student, landstället och mycket mer. Även om man försöker att inte tänka på det gör man det ändå. Vare sig jag vill eller inte =(.

Det är VÄLDIGT trötttsamt med människor som tycker att de ska komma med råd som att: tänk inte på det, gå ut och plocka blommor, ta en promenad, läs en bok, hitta en hobby och bla bla bla.
Tro mig, jag har försökt stänga av hjärnan, men DET GÅR INTE!!

Men idag slog verklighetens slägga mig i ansiktet igen! Ligger säkert mycket i att man själv vill ha barn, men att det tar längre tid än man trott. Så här är det:

Jag har en underbar vän, vi kan kalla henne Anna. Anna var förlovad med Jocke för ungefär 7 år sedan och tillsammans fick de den goaste och härligaste (Filip) unge man kan tänka sig. Tyvärr höll det inte och båda träffade en ny partner. De nya partnerna hade 2 barn själva. Anna fick med sin nya partner en dotter och Jocke fick en son med sin. Allt frid och fröjd. Så är det ju idag och inget konstigt med det. Filip har i detta läge 1halvbror, 1halvsyster och 4 styvsyskon.

Jockes förhållande sprack och han blev ensamstående pappa. Han hade det inte lätt men klarade det ganska bra trots strul. All heder åt en ensamstående pappa!!
För mindre än 1 år sedan träffade Jocke en ny tjej, MYCKET yngre tjej. Jocke är 34 år och tjejen 22 år. För 3 månader sedan förlovade de sig, för några veckor sedan köpte och flyttade de in i ett hus och nu ska de ha barn.

JAMEN GRATTIS!!! GUD VAD KUL FÖR ER........NOT!

MEN HALÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!!!! Är han helt dum i huvudet? Är hon dum i huvudet? Vad i helvete tänker han med?? Det är som en jävla bonnhåle-såpa där folk knullar runt till höger och vänster och inte alls vet vad preventivmedel innebär. För att inte tala om Filip, hur många syskon har han nu då?

Jag är så jävla upprörd och blir fan mörkrädd av den ointelligents som uppvisas. Jag brukar inte vara fördomsfull och döma folk innan jag känner dem, men i det här fallet kan jag inget annat.

Jag är helt illamående! USCH vad jag vill radera dessa människorna i mitt minne! Ja inte Anna förstås....äh ni kanske fattar. 

Som Carola skulle säga, Sayonara Fuckers!!

Smärta i mitt hjärta det gör så ont. Men kroppen säger något helt annat. Man blir lite lätt förvirrad av det. Är det konstigt att man känner sig knäpp då?

Man säger att hoppet är det sista som överger människan men jag törs inte hoppas just nu.
I helgen får det bli absolut lugn och tänk på annat för hjärnan är helt fuckad nu.

Även om det känns tungt nu så har jag och min man varandra. Han är bäst och tillsammans klarar vi allt! Många vänner har funnist vid våran sida och det känns i hjärtat.

Stort tack till alla!

Puss och kram/Jojjo