antibloggaren

Jag är helt slut!!!
Det var min näst sista dag på jobbet idag och jag känner att det ska bli skönt att inte tvingas upp på morgonen. Morgontrött som jag är. Vore det inte för att jag bor ihop med en kille och locket redan är uppfällt på morgonen skulle jag lätt kunna sätta mig och pinka på locket utan att märka något =)
Visserligen har skolan redan börjat nu och jag måste gå upp tidigt och plugga massor innan provet som är om 2 veckor. Men jag MÅSTE inte gå upp kl 6 i alla fall. 
Ska ju på bröllop nästa helg ochså, hela den helgen går bort. Känner inte alls för det........ Prov alltså.

Ringde mamma straxt innan jag skulle gå hem från jobbet. Hon hade suttit i en timme hos läkaren idag.
Hon fick beskedet att cytostatikabehandling skulle sättas in på en gång. Tumören var elakartad och det var den största tumör de någonsin sett. Inte konstig faktiskt. Mamma såg ut som hon var gravid i 9:e månaden när jag såg henne. Läkaren som opererade sa att den var stor som en fottboll och troligtvis har det smitit någon bit så nu letar de efter metastaser. Egetligen ville de lägga in henne nu på tisdag, men tan´ta var envis och sa: nähä minsann, jag ska på bröllop så det går inte!!!!! Och jag ska minsann inte ha någon peruk offentligt!!! När hon sa det kunde jag inte låta bli att skratta. Hon skulle se urdum ut i peruk och det vet hon själv. Men när vi la på började jag skaka i hela kroppen och min arbetskamrat sa åt mig att gå hem, så då gjorde jag det.
Jag känner att hela situationen är helt absurd. Känner mig helt tom...igen! Jag kan inte tänka. Gick hem som i en dimma och när jag åkte upp i hissen såg jag att jag var helt vit i ansiktet. Lika mycket som regnet piskar ner just nu, så gråter jag.
Min lilla mamma...jag älskar dig!

//Jojjo