antibloggaren

Verkligheten har slagit mig rätt i fejjan. Som en stor jävla slägga. I lördags ringde min mamma från sjukhuset. Hon hade fått akut ont i magen så att hon inte kunde gå, då upptäckte de en tumör på ena äggstocken. Den var 16 cm i diameter. Det är ju hur stort som helst!!!
De vet inte om den är elakartad eller godartad. Det visar sig när de ska operera henne om 2 veckor.

Jag blev helt chockad först och sprang omkring som en yr höna hemma och babblade om massa konstiga saker(jag minns inte exakt vad) När jag skulle sova på kvällen började jag fundera på vad som hänt och jag skakade i hela kroppen. Min älskade memma har fått en äcklig grej i magen som bara växer och växer. Det låter så sjukt i mina öron att kroppen kan bilda sådana vidriga saker och att man kan drabbas av det. Vem som helst kan ju det egentligen.

Frågade min chef idag om jag kunde ta ledigt för at finnas till för min mamma på operationsdagen och även efter och det var absolut okej. Just nu håller mamma på att acceptera sin sjukdom. Hon sa till och med att hon misstänkte att det kunde vara en tumör när hon hade ont och magen börjat växa så enormt.

Jag är livrädd att min mamma ska dö, mamma är mamma...hon är bäst liksom och jag älskar henne mest av allt. Hon finns där, har alltid gjort det. Jag vet att hon inte kommer leva för alltid....men det är för tidigt nu.
Jag sitter hela dagarna och scannar och skriver in remisser med frågeställningar om patienters tumörer i hjärnan och om de ska opereras eller inte. Klart man blir berörd men man blir ändå avtrubbad på något sätt.
Men när det händer någon i ens närhet blir det helt annorlunda.

Nu känns allt suddigt på någt sätt, jag bara flyter omkring. Har massor med konstiga tankar som jag knappt törs yppa. Det är inte slut än, men jag måste bearbeta detta på mitt sätt. Mamma har haft cancer tidigare och klarat sig. Men så fick hon det nu igen. Jajja, skulle mest skriva av mig lite.

Appropå knäppheter. I söndags när vi kom hem hade vi ett meddelande på svararen. Först är det helt tyst, sen säger en kille: Oh youre gonna die........YEAH!!
Jag blev helt  paff, sen lyssnade jag igen och min make lyssnade också. Då blev jag förbannad!!! Vi slängde iväg ettt mail till det callcenter som hade ringt oss och i dag fick vi ett svar från VD:n som bad om ursäkt och förklarade att konsekvenserna för den anställde skulle bli allvarliga. SKÖNT säger jag bara...jävla idiot!!!!

Nu är det dags att nanna kudde. Det är lite lugnare på jobbet nu, men trött blir man ändå.

Gondatt!!